Utan katt vore ett hem bara ett hus...

I mitt liv försöker jag hänge mig själv åt motsatsen till Nånannanism (Vilket är en inställning att någon annan får ta hand om de problem som uppstår eller de saker som behöver uträttas… Ordet finns listat på Svenska språknämndens lista över nya ord från år 2004.).

Kan själv och nästan allting, som Lotta på Bråkmakargatan säger, känns som ett bättre rättesnöre. För det värsta som kan hända är ju bara att man misslyckas och det är ju just av misstagen som man lär sig…

VÄLKOMMEN!!!







16 nov. 2010

Dessutom så vet jag att han luktar väldigt gott...

Jag är ingen älskare av svenska deckare överlag. Trots det läser jag en hel del deckare - mest för att den typen av lättillgänglig litteratur är överrepresenterad bland ljudböcker. Jag lyssnar ju som bekant alltid på ljudböcker i bilen. När man pendlar drygt 3,5 mil enkel väg så är det skönt med det tidsfördrivet, då känns inte tiden så bortslösad. Vissa böcker blir onekligen bättre i ljudboksform - andra sämre. En del böcker har jag lyssnat på efter det att jag läst dem (just för att de var så bra) och då inte alls tyckt om dem. Avgörande är onekligen uppläsaren...

Just nu lyssnar jag på  Thomas Bodströms "Lobbyisten". Jag köpte hans tre böcker förett par veckor sedan och nu lyssnar jag på den tredje och avslutande boken. Ola Rapace läser. Jag är imponerad. I mitt tycke och smak så slår Bodström Stieg Larsson, Camilla Läckberg, Liza Marklund, Lars Kepler med fler upphaussade svenska författare med hästlängder. Det är ingen stor litterär upplevelse men det är intressant och spännande.
Han skildrar spelet bakom kulisserna på ett sätt som känns realistiskt. Hans karaktärer känns mänskliga. Vanliga. Dödliga. Dialogen är för det mesta bra helst när det är "advokaten" som talar. Jag gillar det!

Har du läst Bodström? Vad tycker du?



Bilden kommer från expressen.se

Inga kommentarer: